Supermercado

Något bland det bästa jag vet är att städa ur mina lådor. Man vet aldrig vad man hittar för skit, speciellt om man är som jag och verkligen sparar på ALLT ifall det skulle bli sämre tider. Det finns inga begränsningar för vad jag kan hitta i mina utdragbara förvaringsmöbler. Idag var det nattduksbordet som stod offer för min skoningslösa räd. Där hittade jag bland annat en halväten polkagriskäpp, en babystrumpa och en spruta. Helt vanliga ting som skall finnas tillgängliga vid sängåeendet.
Utöver detta "basic" sortimentet fanns det även papper som jag helt glömt av att jag hade sparat. Det ena pappret var en hälsodeklaration min kompis skulle fylla i när hon skulle pierca sig. Hon hade både knarkat och var påväg att bli latexallergiker innan hon märkte att hon ringade in fel svar:





Denna har jag egentligen letat efter! Fast bara inte... gjort det. Jag visste ju att jag inte hade tappat bort den. Den låg ju någonstans...
Sedan hittade jag en dikt som jag skrev med Sandra, Martin och Lange någon gång i tvåan... Den handlar om en speciell kille med blonda vackra lockar på Drottning Blanka Gymnasiet. Här följer några favorituttdrag:

"Ibland när jag sitter på Alfa två, så önskar jag att du bara kunde gå"
"När du skriker på datorn, får jag lust att gå till kuratorn"
"Samhäll 1 rockar fan inte fett"

Jag är rädd att det är en fördel om man vet vem denna personen är. Och nej, denna personen behöver inte ringa BRIS. Vi är snälla.

-------------------------------------------------------------------------
Igår såg jag ett o-identifierbart brunt föremål i soporna. Jag blev rädd. Jag trodde att det var ett sånt grisöra som hundar tuggar på. När jag tittade närmare var det ett använt kaffefilter.

För tillfället har jag insjuknat i en förkyldning med tillhörande symptom. Med en kroppsföring likt en disktrasa hasar jag mig endast upp ur sängen för att kissa eller sätta på tevatten. Att städa en fågelbur får en att känna sig lika mörbultad och energifattig som att man har bestigit Mount Everest och sedan rullat ner... Att snyta sig är som att försöka gräva ett hål i vatten, det fylls igen lika snabbt. Det är när man befinner sig i detta tillstånd man brukar drömma sina mest udda drömmar, så där har vi ju en bra sak med att vara sjuk! (Förutom att man kan sträckläsa böcker och att man får äta hur mycket glass man vill)
Inatt tillexempel, drömde jag att jag gick omkring inne på Liseberg och att dom hade vänt Uppskjutet upp och ner. Natten till igår drömde jag att Ronjah klättrade upp på våran balkong och ville gömma en enorm flaska med Whiskey... Hon var även hungrig och tyckte att jag skulle micra upp en skinkpaj till henne...

Nej, nu ska jag gå och blåsa ur mitt vattenhål och bunkra upp mig framför Ugly Betty och Desperate Housewives med en hink med te och en hönökaka.

Ibland undrar man verkligen hur folk tänker när dom gör reklamfilmer. Jag menar, Lambis nya reklamfilm, där ett litet får springer omkring bland idylliska kullerstensgator för att finna sin lilla mjuka toabal att nana kuden på. Och så en viskande röst; "Lambi, där ditt hjärta hör hemma" ..... Va? Sa hon precis att mitt hjärta hör hemma bland en massa skethuspapper? Nejtack.

Ibland undrar man varför det är så svårt för dom små snåla vaktmästrarna att sätta på värmen i lägenheterna där jag bor. Två nätter i rad nu har jag vaknat av att jag har frusit och sedan försökt somna om i fosterställning för att bibehålla så mycket av kroppsvärmen som möjligt. Så i natt gäller tunga artelleriet: Mysbyxor, T-shirt och sånna där duntofflor som alla köper till sin mamma/mormor i julklapp (från Hemtex eller Lindex. Helst.) och så mitt duntäcke. Men jag kommer väl vakna av att jag fryser i ansiktet eller något...

Ibland undrar man varför det tar så lång tid att få tummen ur röven och göra saker. Idag fick jag äntligen ut min gamla stereo ur mitt rum som mest har stått där som en dammsamlare de senaste åren. Jag (och alla andra) är så himla hightech och har min musik på datorn nu för tiden, så en svart låda som är hälften så stor som mitt rum ungefär kändes ju rätt överflödig. Så igår kväll fick jag ett ryck och ville ha ut skiten. Upptäckte att alla snörena på baksidan satt fast med högtalare på väggen. Det var ju lite bökigt. Så pappa fick göra det idag istället. Bakom byrån låg en Kalle Anka från 2001, och 7 lager av damm. Stabilt.

Idag hade vi en såkallad hemtenta på Arbetsmiljö och Säkerheten, och så som den första stavelsen i ordet avslöjar innebär detta att vi får jobba hemifrån. Det innebär också att om den ligger som första lektion att man kan gå upp senare! Även kallat sovmorgon i folkmun. Detta innebar att vi slapp börja skolan vid den anskrämliga tiden 10.00 och kunde börja våra studier vid det mycket mer behagliga klockslaget 11.20.
För att undvika eventuella väckningsmissöden av min moder ackompanjerade av "*knackelibangpådörren* NÄR BÖRJAR DU?????" så satte jag lite försynt upp en post-it vid dörrhandtaget där det så vänligt stod "Jag börjar senare idag, väck mig inte!" 
Aaah, alla möjligheter för misstag är nu undanröjda.
Ställer klockan på tjugo i tio. Mmm, gott om tid på mig.
Somnar.
Vaknar.
Kollar klockan. Kvart över tio.
Vad i helv.....!?
Kollar klockan. Den har blivit avstängd. Så går det när man virar in sig i täcket och smaskar sig till sömns igen.
Med 45 minuters deadline fixar jag hela mig och min frukost.
Äter frukost. Kommer på att jag ska springa in i mitt rum och hämta ett par örhängen. På väg ut igen snubblar jag över fodralet till "Den lilla sjöjungfrun" som jag och Martin sett kvällen innan. Får "Havet är djupt" på hjärnan.
Sätter ner kaffekoppen och tre djävulska droppar kaffe hittar sig till mitt vita linne 2 minuter innan jag måste gå.
Sprutar Ajax på linnet och gnuggar med vatten. Blåser torrt med hårtork samtidigt som jag borstar tänderna........ "du tror att i grannens vatten, är sjögräset alltid grönt...."
Efter att ha uppvisat en ny form av simultankapacitet klär jag på mig ytterkläderna och beger mig mot Hydro för att köpa ny polarepåfyllning till min mobil... Kommer i kö efter en taxichaufför som ska köpa kaffe....."folk har recept i någon bok, men vi kan fly från drag och krok..."
Trycker in koden, "inga bekymmer vi bara rymmer, havet är djuuupt" , kommer på mig själv att mima lite tyst. Mobilen har pengar igen och jag har på nytt öppnat porten mot omvärlden. Springer för att hinna hämta böcker innan lektionen. Hinner. Mmmm sovmorgon <3

..."livet på botten verkar väl toppen! Havet är djuuupt!"