Supermercado

Nu när det är sommarlov och man är ensam hemma så kan man ju behöva äta MAT också. Ibland. Då är ju micromat ett bra alternativ; minimalt med disk och tid och tyvärr ofta även smak... Men jag tycker att förpackningarna är så fina och maten ser så god ut, så jag glömmer ofta av att det som ligger i oftast smakar kartong också. MEN! Efter att snart ha avverkat hela Willys frysdisk så stötte jag på något högst ovanligt; Kyckling på Indonesiskt vis med yoghurtbröd från Felix. Det var utan att ljuga riktigt jävla gott. Inte bara ätbart, utan... jättegott! Så om någon från Felix läser min häftiga blogg så ställer jag gärna upp i någon reklamfilm eller något (för skådespelar talanger har jag ju, som bekant) Men nu har jag iallafall kommit på vad jag ska leva av under resten av "sommaren".

Jag har för övrigt städat mitt rum idag och förstört mitt tak. Det började med att jag skulle ta bort lite damm och råkade sätta min blöta hand mot taket. Då försvann 6 års lager av sot från mitt ihärdiga ljuseldande. Att sen försöka jämna ut detta är inget jag rekommenderar. Mitt tak tillhör nu en utkladdad nyans av grått och vitt. Det ser lite ut som när man har suddat på ett papper fullt med blyertsrester.
Pappa har lovat att vi efter semestern ska måla taket och tapetsera om. På något sätt känns inte detta 100% säkert, så jag får väl försöka återställa soten så gott det går...

Eftersom att jag förmodligen var för häftig för att få ha kvar min blogg efter blogg.se bytte till publishme, så har jag gjort en Jesus och uppstått ändå! Blogg.se är Judas och låter inte mig få komma in, fastän jag inte har ändrat på något. Osnela hestar. Och för att gnälla lite extra kan jag ju tillägga att länken till kundservice inte funkar *besserwissrface*
Menmen, nu ska vi se om det vill funka den här gången då, eller om den vill trilskas igen. Och om den gör det så får jag väl gilla läget: Jag är ämnad till mer storslagna saker än en häftig blogg.

Äntligen har sommarvädret kommit på riktigt, och nej, det är inte för varmt. Mamma måste haft genomgående 40 graders feber under hela graviditeten, för jag är född soldyrkare utnyttjar jag varenda stråle solsken jag kan få på mig. Visserligen tål jag inte solen och kommer att dö av hudcancer vid 20 års ålder i samma färgnyans som en dansk korv, men det är en annan historia.
Efter flera år av strandbesök har jag kommit och tänka på en sak: Dom vita snäckskalen. Dom finns på samtliga stränder i hela jävla världen. Men vart fan lever dom? Är det någon som har sett en levande (om man nu kan kalla att vara en muskel instängd i en klämma av kalk ett liv) sån någongång? Dom ligger överallt, på hela stranden och ersätter praktiskt taget havsbottnen vid strandkanten, men finns det något bevis på deras existens? NÄ! Skulle inte tro det! Dom liksom.. bara finns där, och har säkert legat där sen tidernas begynnelse och har fått pryda souvenirer runt medelhavsområdet ända sen Jesu tid. Och på något mystiskt sätt är dom alltid lika många, även fast hälften av dom sitter pålimmade på ramar och lampor. Därför, tänker jag dra mitt strå till stacken och har idag samlat ihop en massa av dessa ljugdjur och tänker limma på min egen designade ljuslykta jag gör i skolan, för en extra klichétouch.

Dagens händelse: Omkörning på motorväg. Jag är stor flicka nu.

Jag vet precis vad det kommer stå i tidningarna imorgon: SKANDAL I BELGRAD! Charotte nästan poänglös, gråter ut i presskonferens!

Idag, mina kära läsare (jag har faktiskt skrapat ihop några, tro det eller ej!) har det varit en produktiv dag! Det har varit en dag jag kan se tillbaka på och minnas. Jag tror faktiskt att jag ska göra en scrapbook om den och riktigt fullborda hela den här blogga-och-berätta hysterin som råder. Egentligen är det väl inget direkt höjdare att läsa om en helt vanlig dag, men är man ungefär lika aktiv som en undervattensväxt vanligen så var det tamejtusan en dag som satte kroppen i ett helt nytt tillstånd. Chock tror jag det kallas.
Eftersom jag gillar att skriva "listigt" (fruktansvärd ordvits det blev där) så gör jag det. För det är min blogg, jag är häftig och jag bestämmer.
Idag har jag:
- Varit på min spanska lektion och lärt mig KONJUKTIV och IMPERATIV. Dessa namnen är extra markerade, för dom kommer inte till paradiset när dom dör.
- Gått hem
- Ringt Inger och beställt smink.
-Cyklat till stan
- Köpt hårfärg
- Bokat tid till klippning av lugg, fick tid samma dag
- Fortsatt till Kungsmässan. Hittade ingenting jag letade efter. Det blev billigt.
- Körlektion
- Klippt luggen
- Cyklat hem, blev stalkad av Ottoson en bit. Vart skraj.
- Ätit Spaghetti och kötttfärsås
- Gått hem till Lina
- Spelat sims
- Gått hem för att få mitt smink. Concealer + Foundation
- Gått tillbaka till Lina
- Gått hem igen
- Druckit kaffe
- Färgat håret
- Badat
-  Skrev ett jävla blogginlägg om allt detta

Haha, detta blev ett inlägg om hår och smink. Jag är en modeblogg. Jag kommer inte heller till paradiset.

Alla kan laga mat. Så är ju som bekant citatet ur filmen Råttatouille, och det tycker jag är bra. Man ska inte vara rädd för att stå bakom spisen istället för att äta halvfabrikat eller frusna färdigrätter med en smak som bara en blodhund skulle kunna snappa upp. Men! En sak inom denna genre är tamejfan det svåraste som finns, och på den fronten stämmer inte citatet helt. Iallafall inte för mig. Denna sak går under den fackliga termen: Koka ris.
Koka ris är svårt. Mäta upp ris är lätt. (Förutsatt att man kan 2:as gångertabell då) 2dl ris = 4dl vatten. Men sen kör det ihop sig. Här kommer några instruktioner på om man vill koka ris som jag gjorde idag:
Sätt på riset på 6an för att koka upp. Lämna köket
Kom tillbaka till köket för att hitta en stormkokande kastrull och slås av tanken "ja visst fan ja, jag kokar ju ris"
Släpp allt du har i dina händer och lyft locket
Få panik
Lägg på locket
Sätt på fläkten, lyft av kastrulllen och stäng av plattan
Häll vatten i kastrullen och häll ut det fortfarade stenhårda och nu även svarta riset
Upptäck att botten av kastrullen också är svart
Svär
Ställ dig och skrapa i botten med en ostyvel
Byt till en stekspade
Ge upp och sätt på nytt ris i en ny kastrull
Bevaka riset som om det vore en bomb redo att explodera
Koka upp vatten och täck botten av kastrullen med maskindiskmedel. Häll i kokande vatten. Låt sjuda.
KOLLA NYA RISET!!
Växla mellan att kolla på riset och skrapa i botten av kastrullen. Upptäck att du har kommit på värsta überidén, det funkar ju kanon det här. Fortsätt skrapa...
Riset kokar. Sänk plattan och rör i riset var 3:e minut.
Upptäck att ditt ris-rörande har gjort att ditt ris har blivit gröt. Dessutom smakar det olidligt salt.
Häll i socker i riset för att neutralisera det salta, gammalt husmorsknep.
Ställ in kastrullfan i diskmaskinen efter att ha skrapat dig psykiskt sjuk. Botten är nu silver igen, fast något repig..
Ät det nya riset (gröten) till valfri maträtt.


Nästa gång kokar jag pasta istället.

Jag har aldrig varit typen som har varit rädd för att inte göra som alla andra gör. Jag gör alltid det jag själv känner för förutom på ett fåtal tillfällen. Ett av dessa tillfällen dyker upp nu i dessa tider när solen börjar lysa med sin närvaro: När ska man sätta på sig solglasögonen?
Är det bara jag som går och kollar runt efter andra folk som har solglasögon på sig innan jag tar på mig mina egna? Det är precis som om jag har fått för mig att folk skulle kolla snett på mig för att jag har felbedömt mängden av solljus.

"Håhå, kolla på den, tror det är soligt ute, nu ställer vi oss och viskar och kollar snett"

Och solglasögon ser man ju som bekant jävligt häftig ut i, men grejen är att man ser fruktansvärt ohäftig ut om man inte har det under rätta väderförhållanden. För mig är det lite som att trä på sig en baddräkt i skidbacken om man sätter på sig solglasögonen för tidigt på året. Därför spanar jag likt en hök in folkmassorna efter andra svarta ögon innan jag trär på mig mina egna. Klart att man vill sticka ut, men man vill ju inte se ut som en idiot som inte ser skillnad på sol och.... inte sol.

Dagens Nirvana ögonblick: ... Underlättar jag för andra fegisar om jag tar på mig mina först?

1. Mitt hår. Med en utväxt som ser ut som en blond Autobahn mitt på fontanellen och en lugg som en rullgardin känns det som om det snart är dax att ta en tripp till frisören.
2. Min ekonomi, som inte tillåter frisörtrippar den här månaden. Är det någon som undrar om man går med mössa i 20 graders solsken?
3. Historiaarbetet på min. 3 sidor med fotnoter. Ska vara inne idag 23.59. Jag har inte börjat än. Spännande!
4. Att man kan tappa sina flimmerhår och smaksinne om man överdoserar Otrivin nässpray!! Skräckscenario!
5. När man äter choklad blir man tjock. Det är ju lite kasst.

Egentligen tänkte jag skriva ett inlägg om den nya "Fru Gårman" skylten som vägverket tydligen håller på att forska fram i sitt lilla labratorium, men jag tyckte det ämnet var alldeles för uttjatat och dumt för att få stå med på min häftiga blogg, så därför skriver jag om hur det går till när jag smörar min smörgås istället.
Tvångstankar är det nog många som har. Jag menar inte sånna där allvarliga som styr ens liv och man blir helt jävla galen om man inte får sparka på trottoarkanten 3 gånger eller blinka med ljusknappen, utan jag menar sånna där saker man har fått för sig måste göras på ett speciellt sätt. I mitt fall gäller det hur smöret ska bredas på en smörgås. Det ska vara ett tunnt, jämnt lager som ligger över hela brödet (inga kala fläckar här inte, då kanske det blir smakavvikelser!!) ända ut till kanterna. Bara det att smöret ska liksom inte lägga sig utanför brödkanten och skapa en smörkant istället, så det måste skrapas bort. Och jämnas till. När jag väl är färdig med denna procedur kan det faktiskt ha tagit några minuter. Allra värst är det med knäckebröd! Dom där små smuliga och gropiga jävlarna...... Brer man då knäckebrödet åt fel (rätt?) håll (alltså, gropig sida upp), ja då är det kört. Egentligen kanske jag skulle ta och utesluta smör helt från min diet. Men smör är fett och salt = gott.

Att diskutera smör istället för genusdebatten om en jävla skylt säger hur viktig jag tycker den frågan är. Lägg Sveriges miljarder på något vi verkligen behöver istället, fler jobb och hyresrätter.

Jag har varit sjuk ett tag nu, och kommit på att det inte alls är så roligt. No shit Sherlock, typ. Men jag letar halvhjärtat efter något att blogga om. Jag har inte riktigt kommit till det stadiet än att jag går runt i min lilla bloggbubbla och tänker blogginlägg om allt jag ser;  för ty även jag har ett liv.
Men som sagt, jag har varit lite krassig ett tag och drabbades av diverse symptom; Jag har t.ex. tappat rösten och låtit som en liten knubbsäl som febrilt försöker nå strandkanten, men som liksom är för tjock för att kunna gunga sig fram. Inte för att jag har analyserat och fört protokoll över säl såmycket, men på ett ungefär lät jag så. Skulle också kunna jämföras med en extremversion av målbrottet, men jag tyckte säl var roligare.
Jag har också fått, som jag också brukar få vid förkyldning, förkylndingsblåsor. Små gul-vita kratrar som sätter sig i munnen och inte vill något annat än att utsöndra en svidig smärta. Jag fick 3 stycken på rad i underläppen! Som en liten ondskefull kamelkaravan satt dom små jävlarna där och försvårade de lättaste av saker. Jag kunde knappt le, borsta tänderna eller ta Lypsyl,  för jag kunde inte göra den där gnuggande rörelsen med läpparna. För den är OBLIGATORISK.

Men nu börjar jag få rätsida på min hälsa igen! Jag har shoppat loss på Apoteket, så nu har jag både nässpray och halstabletter. Eureka! Sen köpte jag en godispåse också... så nu ska jag sitta och trycka i mig hela den, så att jag mår dåligt igen.

Ursäkta ämnet, jag vet, helt sjukt.

Vanligtvis brukar jag inte tycka om blogginlägg som bara går ut på att klaga en massa. Andras åsikter hit och dit, nej tack! Jag har gott om egna. Men just nu känner jag faktiskt för att klaga, men det är faktiskt helt okej, därför att detta baseras på FAKTA: Burger Kings kaffe är äckligt. Riktigt äckligt faktiskt, inte ens drickbart! Det hade en bismak av något som skulle kunna jämföras med rutten plast. Vet inte om det berodde på deras pappmuggar som legat instängda en hel vinter, eller deras mjölk som enligt bäst före datumet skulle räcka ända fram tills nästa vinter. För det är något skumt med mjölk som håller så länge.


Dagens varning: Drick inte kaffe på snabbmatskedjor! (Inte ens i nödfall, vilket jag gjorde. För jag vet faktiskt bättre. Egentligen)

Få saker sätter guldkant på mina morgnar så som TV-shop gör. Inget annat gör mig så övertygad om att jag behöver en behändig liten ångstädare, även om jag i grund och botten vet att jag håller på att bli grundlurad.
Lyckligtvis försvinner mitt begär ca 5 sekunder efter jag bytt kanal. Men för vissa gör det tydligen inte det! För idag, när jag satt ute och på balkongen, hör jag ett mystiskt fräsande ljud. Jag lyckas inte riktigt lokalisera vart det kommer ifrån, förräns jag ser ett välbekant litet munstycke spruta ut ett dimmigt moln av 100% miljövänlig städkraft. Någon står och putsar sina fönster med en Shark Steam Blaster, här, på min gård! Jag häpnar.
Ljudet forstätter i ca 10 minuter.
Det tar tydligen lång tid att få rent ett fönster med ånga.
Eller så har hon bara så fruktansvärt roligt med sin nya städmaskin.

Idag är det Söndag, och jag har tagigt ännu ett litet steg in i kultursektorn; Jag har varit på Ronjahs dansuppvisning. Hon var som alltid jätteduktig, både på att dansa och ljuga ihop pengar till cigg utav sin mormor :)
Men en sak var inte bra alls: Jag satt bredvid en måttligt överviktig tant som andades som en astmatisk visselpipa. Seriöst, hon överröstade musiken. Vad är det för fel på folk?! Har man inte under sina 80 år på jorden lärt sig snyta sig? Folk som andas högt är verkligen något av det absolut mest störande jag vet! >_<
Jag och min far ägnade oss åt familjära utomhusaktiviteter resten utav dagen. Vi åt glass i solen, besökte båtvarvet, drack kaffe på balkongen och grillade lite korv :)

Jag har även städat och lagat mat idag. Känner att det där med hemmafru kanske skulle passat mig.. Så slipper jag ju iallafall oroa mig för det där med att jag har IG I Matte B.


Dagens glass: Lion strut.
Apoteket: Stängt

Det är en oskriven regel att man som seriös bloggare ska posta iallafall 1 (helst fler) inlägg om dagen. Nu kan ju den frågan om huruvida jag är en seriös bloggare eller inte diskuteras, men jag tänker ju iallafall försöka! Så här är dagens inlägg :) Tämligen ointressant. Lovar att bättra mig!... Om någon nu vill läsa vill säga, haha.
 Men nu ska jag fortsätta rita på rummet vi gör på Formgivningen. Jag är jättedålig på det,  så jag får väl sitta uppe till 5 eller något. Fett kasst.



Dagens händelse: Fått majblomma och kebabtallrik.

Jajemän gott folk, även JAG, antiblogg personen, föll för grupptrycket. Jag vill ju såklart vara lika häftig som alla andra, därför skapade jag den här skiten. Efter (åjo, kanske inte så mycket) övertalning från Louise om hur roligt det skulle vara att läsa min blogg gav jag mig.
Nu är bara frågan vad jag ska skriva här, eftersom mitt liv är ganska ointressant. Det får nog bli så att jag varje dag ljuger ihop ett inlägg om hur himla roligt jag har det, så att mina läsare ska bli riktigt avundsjuka och vilja bli som mig :D  För nu när jag har nått upp till att vara lika häftig som alla andra, måste jag ju se till att ha den häftigaste bloggen också! :D


Dagens ord: Häftig